Smålandsstövare

Smålandsstövaren har en lång historia i Sverige och anses vara en av landets äldsta hundraser. Rasen utvecklades i Småland, en region känd för sina djupa skogar och varierade jaktmarker.

Ursprung och utveckling

Rasens förfäder var troligen en blandning av lokala gårdshundar och europeiska stövare som fördes till Sverige under medeltiden. Dessa hundar avlades för att passa de småländska skogarnas förhållanden och den lokala jakttraditionen.

Till skillnad från många andra stövarraser, som ofta importerades och förfinades, utvecklades smålandsstövaren mer organiskt genom generationer av praktisk jaktavel. Bönderna i Småland behövde en allsidig, tålig hund som kunde jaga under de hårda nordiska förhållandena.

Modern historia

Rasen fick sin officiella standard och erkändes av Svenska Kennelklubben 1921. Under 1900-talet arbetade entusiastiska uppfödare för att bevara rasens unika egenskaper.

Idag är smålandsstövaren fortfarande relativt ovanlig även i Sverige, men har en hängiven skara uppfödare och ägare som värnar om rasens jaktegenskaper och ursprungliga karaktär.

Smålandsstövaren har ett typiskt stövartemperament - lugn och avslappnad inomhus men energisk och fokuserad i fält. De är kända för sin ihärdighet och beslutsamhet under jakt.

Karaktärsdrag

Självständighet är ett framträdande drag hos smålandsstövaren. Som jakthund är den avlad för att arbeta på egen hand i spåret, vilket gör att den kan vara mindre följsam än andra raser.

Vänlighet präglar rasens förhållande till människor. De är generellt trevliga mot familjemedlemmar och kan vara reserverade men inte aggressiva mot främlingar.

Uthållighet är en av rasens starkaste egenskaper. En smålandsstövare kan följa ett spår i timmar utan att ge upp.

Jaktinstinkt är starkt utvecklad. Smålandsstövaren har ett kraftigt drivande instinkt och ett melodiskt skall som bär långt.

I hemmet

Hemma är smålandsstövaren ofta förvånansvärt lugn och trivs med att vila efter dagens aktiviteter. De är sociala hundar som uppskattar familjens sällskap.

• Kommer överens väl med barn som respekterar hunden
• Kan samexistera med andra hundar, särskilt om de vuxit upp tillsammans
• Stark jaktinstinkt gör dem mindre lämpliga i hushåll med smådjur

Smålandsstövaren är generellt en frisk och robust ras med en livslängd på 12-15 år. Den relativt begränsade populationen har hanterats med omsorg av uppfödare för att minimera ärftliga sjukdomar.

Rasens hälsostatus

Jämfört med många andra raser har smålandsstövaren relativt få dokumenterade hälsoproblem. Detta beror delvis på att rasen behållit en funktionell kroppsbyggnad anpassad för arbete.

Vanliga hälsohänsyn

Öronhälsa kräver regelbunden tillsyn. Som hos alla raser med hängande öron kan fukt och smuts samlas och leda till infektioner.

Ledproblem förekommer men är mindre vanliga än hos många andra raser av samma storlek.

Förebyggande vård

• Regelbundna veterinärkontroller årligen
• Kontroll av öron efter jakt och utevistelse
• Håll hunden i god kondition genom lämplig motion
• Tandvård genom regelbunden tandborstning eller tuggben

Hälsotester

Svenska uppfödare rekommenderas att höftledsröntga sina avelsdjur. Kontakta rasklubben för aktuell information om rekommenderade hälsoprogram.

Smålandsstövaren är en aktiv jakthund som behöver daglig motion för att må bra. Deras energinivå och arbetslust kräver ägare som kan tillgodose dessa behov.

Dagliga behov

En vuxen smålandsstövare behöver minst 60-120 minuters motion per dag. Detta bör inkludera:

• Längre promenader i varierad terräng
• Möjlighet att använda nosen och utforska
• Mental stimulans genom sök och spår

Lämpliga aktiviteter

Spårning och sök är naturliga aktiviteter för rasen. Att lägga spår eller gömma föremål ger utmärkt mental stimulans.

Skogspromenader där hunden får utforska och använda sina sinnen är idealiskt.

Jakt är vad rasen är avlad för. En arbetande smålandsstövare som får jaga regelbundet är en nöjd hund.

Viktigt att tänka på

• Stark jaktinstinkt innebär att hunden bör hållas kopplad eller i inhägnat område om den inte är tränad för jakt
• Rasen har uthållighet och kan springa långt om den följer ett spår
• Unga hundar bör inte överansträngas - bygga upp kondition gradvis

Smålandsstövarens päls är praktisk och lättskött, anpassad för arbete i nordiskt klimat. Den täta dubbelpälsen skyddar mot väta och kyla.

Pälsens egenskaper

Pälsen är medellång med tät underull och något grövre täckhår. Färgen är alltid svart med bruna (tan) tecken på specifika ställen - över ögonen, på kinderna, bröstet, benen och under svansen.

Borstning

• Normalt: Borstning 1 gång per vecka räcker för att hålla pälsen i gott skick
• Under fällning: Öka till 2-3 gånger per vecka under vår och höst
• Efter jakt: Kontrollera pälsen för fästingar, kvistar och skräp

Övrig skötsel

Öron - Kontrollera och rengör öronen regelbundet, särskilt efter vistelse i fuktiga miljöer eller efter jakt.

Klor - Klipp vid behov, vanligtvis var 4-6 vecka om de inte slits naturligt.

Tänder - Regelbunden tandborstning eller tandvårdande tuggben rekommenderas.

Bad - Bada endast vid behov. Pälsen har naturliga oljor som bör bevaras.

Smålandsstövaren är intelligent men självständig, vilket kan göra träningen till en utmaning för oerfarna hundägare. De är inte lika följsamma som många andra raser och kräver tålamod och konsekvens.

Träningsfilosofi

Positiv förstärkning fungerar bäst med smålandsstövaren. De svarar dåligt på hårda metoder och kan bli envisa om de pressas.

• Korta, varierade träningspass
• Generöst med belöningar när hunden gör rätt
• Tålamod - stövarens självständighet är en del av rasens karaktär

Inkallning

Inkallning är särskilt viktigt men också särskilt utmanande med en stövare. Deras starka jaktinstinkt gör att de lätt distraheras av spår och dofter.

• Börja träna tidigt i kontrollerade miljöer
• Gör dig själv mer intressant än omgivningen
• Var beredd på att alltid använda koppel i områden med vilt

Lämpliga aktiviteter

• Spårning - rasen har naturlig talang och motivation
• Lydnad - grundläggande lydnad är möjligt men kräver tålamod
• Rallylydnad - kan vara roligt om träningen görs lekfull

Socialisering

Tidig socialisering är viktig för att smålandsstövaren ska bli trygg i olika situationer. Exponera valpen för olika miljöer, människor och andra hundar.

Att äga en smålandsstövare innebär en långsiktig ekonomisk förpliktelse. Här följer en översikt över förväntade kostnader.

Inköpskostnad

En smålandsstövare-valp från en registrerad uppfödare kostar vanligtvis 15 000 - 20 000 kr. Priset kan variera beroende på:

• Uppfödarens erfarenhet och meriter
• Föräldradjurens jaktprovresultat
• Efterfrågan

Rasen är relativt ovanlig, så det kan krävas väntetid för att få en valp.

Månadskostnader

Årliga kostnader

• Veterinärbesök och vaccination: 1 500-2 500 kr
• Avmaskning och parasitskydd: 800-1 500 kr

Jakthundsspecifika kostnader

För den som avser använda hunden till jakt tillkommer:

• Jaktprov och tävlingar: 500-1 500 kr per tillfälle
• Eventuell jaktträning/kurs: 2 000-5 000 kr
• GPS-halsband för spårning under jakt: 3 000-8 000 kr (engångskostnad)

Livstidskostnad

En smålandsstövare som lever 13 år kostar uppskattningsvis 180 000 - 280 000 kr totalt, inklusive inköp och löpande kostnader.