Irish Soft Coated Wheaten Terrier

Irländsk Mjukhårig Vetefärgad Terrier har en lång historia på den irländska landsbygden, där den tjänade som en mångsidig gårdshund i över 200 år. Till skillnad från de mer aristokratiska terrierraserna var Wheatenterriern fattigmans hund, ägd av bönder som inte hade råd med de dyrare jakthundarna.

En arbetande allroundhund

På den irländska gården hade Wheatenterriern många uppgifter:

• Råttjakt - höll gårdar fria från skadedjur
• Vallning - hjälpte till med boskap och får
• Vaktning - varnade för inkräktare
• Jakt - assisterade vid jakt på mindre vilt

Erkännande som ras

Trots sin långa historia erkändes rasen först officiellt av Irish Kennel Club 1937. Samma år visades rasen för första gången på en irländsk hundutställning. Erkännandet kom sent eftersom rasen länge ansågs vara en "vanlig" bondehund utan den status som andra terrierrasar hade.

Rasen kom till Storbritannien på 1940-talet och till USA på 1950-talet. I Sverige är rasen relativt ovanlig men har en dedikerad skara entusiaster.

Wheatenterriern är känd för sitt glada och tillgivna temperament. De är ofta mer sällskapliga och mindre aggressiva mot andra hundar än många andra terrierrasar, vilket gör dem till goda familjehundar.

Typiska karaktärsdrag

Glädje och livlighet präglar rasen. Wheatenterrier är kända för sin karakteristiska "Wheaten-hälsning" där de hoppar upp för att hälsa på människor med stor entusiasm.

Tillgivenhet mot sin familj är stark. De knyter nära band och vill gärna vara där familjen är. De trivs inte med att lämnas ensamma långa perioder.

Terriertypisk envishet finns kvar trots det mjukare temperamentet. De kan vara självständiga tänkare och behöver konsekvent träning.

Lekfullhet behåller de ofta långt upp i åldern. En Wheaten kan vara livlig och lekfull även som senior.

Saker att vara medveten om

• Hoppande - den entusiastiska hälsningen kan vara problematisk och bör tränas bort tidigt
• Jaktinstinkt - kan jaga smådjur som katter och kaniner om de inte socialiserats tidigt
• Selektiv hörsel - typiskt för terrier, kan "glömma bort" att lyda när något intressant fångat deras uppmärksamhet
• Behov av sällskap - trivs inte ensamma och kan utveckla separationsångest

Wheatenterrier lever i genomsnitt 12-14 år, vilket är relativt långt för en medelstor hund. Rasen har dock några specifika hälsoproblem som blivande ägare bör känna till.

Rasspecifika sjukdomar

De allvarligaste hälsoproblemen i rasen är relaterade till protein- och njurproblem:

Proteinförlorande enteropati (PLE) är en tarmsjukdom där kroppen inte kan behålla protein. Symptom inkluderar:

• Viktminskning
• Diarré
• Svullnad (ödem)
• Aptitlöshet

Proteinförlorande njursjukdom (PLN) är en njursjukdom där protein förloras genom urinen. DNA-test finns för att identifiera hundar med ökad risk.

Hälsotestning

Seriösa uppfödare testar sina avelsdjur för:

Förebyggande åtgärder

• Köp valp från uppfödare som hälsotestar
• Regelbundna blod- och urinprover även för friska hundar
• Var uppmärksam på förändringar i aptit, vikt och avföring
• Kontakta veterinär vid misstanke om problem

Wheatenterriern är en måttligt aktiv hund som behöver daglig motion men inte är lika krävande som många andra terrierrasar. De uppskattar varierade aktiviteter och mental stimulans.

Dagliga behov

En vuxen Wheaten behöver cirka 45-90 minuters motion per dag:

• Promenader (två till tre gånger dagligen)
• Lek i trädgården eller parken
• Mental stimulans genom träning eller problemlösning

Lämpliga aktiviteter

Promenader och vandring passar rasen bra. De har uthållighet för längre turer men behöver inte extrema avstånd.

Lek och apportering uppskattas av de flesta Wheaten. De är lekfulla och deltar gärna i bollspel och liknande.

Agility och lydnad kan vara roligt men kräver tålamod då terrierns självständighet kan göra träningen utmanande.

Nosework är utmärkt för mental stimulans och passar rasens naturliga nyfikenhet.

Att tänka på

• Koppelträning är viktig då jaktinstinkten kan göra att de springer efter smådjur
• Inhägnad trädgård rekommenderas starkt - de är skickliga på att hitta vägar ut
• Värme - den täta pälsen kan göra dem känsliga för hög värme
• Valpar - undvik för hård belastning på växande leder

Wheatenterrierns mjuka, silkiga päls är rasens signum men kräver betydligt mer skötsel än många tror. Trots att de fäller minimalt behöver pälsen regelbunden omvårdnad för att hålla sig fri från tovor.

Pälsens karaktär

Pälsen är:

• Mjuk och silkig - inte strävhårig som många andra terrier
• Enkel - ingen underull
• Vetefärgad - från ljust till rödgyllene vete
• Vågig - lätt vågig till lockig

Valpar föds ofta mörkare och pälsen ljusnar med åldern. Den vuxna pälsfärgen uppnås vanligtvis vid 2-3 års ålder.

Skötselrutin

Daglig till varannan dag borstning krävs för att förhindra tovor:

• Använd en kam och slickerborste
• Arbeta systematiskt genom hela pälsen
• Extra uppmärksamhet på problemområden: bakom öronen, under armhålorna, mellan benen

Professionell trimning rekommenderas var 6-8 vecka:

• Klippning för att behålla formen
• Uttunning vid behov
• Kontroll av öron och klor

Tips för pälsvården

• Börja tidigt - vänja valpen vid skötsel från första dagen
• Håll pälsen ren - smuts och sand kan orsaka tovor
• Bad vid behov - vanligtvis var 4-6 vecka
• Torka ordentligt - fuktig päls tovar sig lättare
• Trimma tassar - håret växer mellan trampkuddarna

Wheatenterriern är intelligent men har terriertypisk självständighet som kan göra träningen utmanande. Med rätt approach och tålamod kan de dock lära sig mycket.

Träningsutmaningar

Terriertypisk envishet innebär att de inte alltid lyder på första kommandot. De tänker gärna själva och bedömer om kommandot är värt att följa.

Distraktioner kan vara svåra att hantera. En intressant doft eller ett litet djur kan ta all uppmärksamhet.

Känsliga för hård korrigering - de svarar bäst på positiv förstärkning och kan bli avogt inställda till träning om de behandlas för hårt.

Framgångsrik träning

Positiv förstärkning fungerar bäst:

• Belöna önskat beteende omedelbart
• Använd godis, lek och beröm
• Håll träningspassen korta och roliga

Tidig socialisering är avgörande:

• Exponera valpen för många olika situationer
• Möt andra hundar av olika storlekar
• Bekanta med olika människor, ljud och miljöer

Konsekvent ledarskap krävs:

• Sätt tydliga gränser tidigt
• Var konsekvent i reglerna
• Hela familjen måste följa samma principer

Prioriterade områden

• Hoppande - träna bort "Wheaten-hälsningen" om den är oönskad
• Inkallning - extra viktigt med tanke på jaktinstinkten
• Koppelvett - öva på att gå fint i koppel utan att dra

Att äga en Wheatenterrier innebär en del kostnader, särskilt för pälsvård. Här är en översikt över vad du kan förvänta dig.

Inköpskostnad

En Wheatenterrier-valp från en seriös uppfödare kostar vanligtvis 20 000 - 30 000 kr. Priset påverkas av:

• Uppfödarens hälsotestningar och meriter
• Föräldrarnas utställningsresultat
• Tillgång (rasen är relativt ovanlig i Sverige)

Månadskostnader

Pälsvårdskostnader

Professionell trimning är nödvändig och kostar:

• Per besök: 700-1 200 kr
• Årligen (6-8 besök): 4 200-9 600 kr

Alternativt kan du lära dig trimma själv, vilket kräver investering i verktyg (cirka 2 000-3 000 kr).

Veterinärkostnader

• Rutinbesök och vaccination: 2 000-4 000 kr/år
• Rekommenderade hälsokontroller (blod/urin): 1 000-2 000 kr/år

Viktiga begränsningar:

Om hunden drabbas av PLE eller PLN kan kostnaderna för veterinärvård och specialfoder bli betydande. En bra försäkring är därför extra viktig för denna ras.

Livstidskostnad

En Wheatenterrier som lever 13 år kostar uppskattningsvis 200 000 - 350 000 kr totalt, beroende på hälsa och val av tjänster.