Dunker

Dunkerstövaren har sitt ursprung i Norge under tidigt 1800-tal. Wilhelm Dunker (1793-1873), en norsk kapten och ivrig jägare, satte sig före att skapa en jakthund som var perfekt anpassad för norska förhållanden.

Rasens utveckling

Dunker korsade lokala norska hundar, främst den gamla norska harehunden, med ryska harlekinfärgade stövare som importerats från Ryssland. Målet var att kombinera den norska hundens tålighet och anpassning till klimatet med den ryska hundens utmärkta spårförmåga och karakteristiska färg.

De första hundarna som uppfyllde rasstandarden registrerades i Norge på 1850-talet. Den norska kennelklubben erkände rasen officiellt 1902.

Betydelse för norsk jaktkultur

Dunkerstövaren blev snabbt populär bland norska jägare tack vare:

• Uthållighet i det krävande norska landskapet
• Köldhärdighet som gjorde den lämplig för vinterjakt
• Utmärkt spårförmåga på hare och räv
• Melodiskt skall som hjälpte jägaren följa jakten

Idag är Dunkerstövaren fortfarande främst en jakthund i Norge, men har även vunnit uppskattning som sällskapshund tack vare sitt vänliga temperament.

Dunkerstövaren är känd för att vara en vänlig och social hund som kombinerar jakthundens självständighet med en stark bindning till sin familj. De är intelligenta och arbetsvilliga, men har också en envis sida som är typisk för stövare.

Typiska karaktärsdrag

Vänlighet mot människor och andra hundar är ett framträdande drag. Dunkerstövare är sällan aggressiva och kommer oftast bra överens med både barn och andra husdjur om de socialiseras tidigt.

Självständighet är djupt rotad hos stövare. Under jakt förväntas de arbeta självständigt och följa spåret utan konstant vägledning, vilket kan göra dem lite envisa i hemmet.

Uthållighet är en av rasens styrkor. De har utvecklats för att kunna driva vilt i timmar och har därför ett stort behov av motion.

Socialt behov - trots sin självständighet trivs Dunkerstövare bäst med sällskap och kan utveckla separationsångest om de lämnas ensamma för länge.

Saker att vara medveten om

• De har stark jaktinstinkt och kan vara svåra att få tillbaka om de får upp ett spår
• Deras skallglädje kan vara problematisk i tätbebyggda områden
• De kan vara envisa under träning och kräver tålamod
• De är sociala och trivs inte med att vara ensamma långa perioder

Dunkerstövaren är generellt en frisk och robust ras med en livslängd på 11-14 år. Som med många raser finns dock vissa hälsoproblem att vara medveten om.

Dövhet och marleringsgenen

Det mest uppmärksammade hälsoproblemet hos Dunkerstövare är medfödd dövhet, som är kopplad till den gen som ger den karakteristiska blåmarmorerade pälsfärgen (merle-genen). Hundar med mycket vitt i pälsen, särskilt runt öronen och huvudet, har högre risk för hörselnedsättning.

BAER-test (Brainstem Auditory Evoked Response) rekommenderas för alla avelsdjur och valpar för att identifiera eventuell hörselnedsättning.

Vanliga hälsoproblem

Förebyggande vård

• Regelbundna veterinärkontroller årligen
• BAER-test för valpar om föräldrarna är blåmarmorerade
• HD-röntgen innan avel
• Regelbunden öronskötsell för att förebygga infektioner
• Underhåll av idealvikt för att skona lederna

Som en aktiv jakthund har Dunkerstövaren höga motionsbehov. En understimulerad Dunkerstövare kan utveckla problembeteenden som överdrivet skällande, destruktivitet eller försök att rymma.

Dagliga behov

En vuxen Dunkerstövare behöver minst 90-150 minuters aktiv motion per dag, uppdelat på flera tillfällen:

• Långa promenader i varierande terräng
• Möjlighet att springa fritt i säkrade områden
• Mental stimulans genom sökövningar

Aktiviteter de trivs med

Spårning och nosework är perfekt för Dunkerstövarens utmärkta luktsinne. Lägg spår eller göm föremål som hunden får söka upp.

Drivande jakt är det rasen är avlad för. Om du inte jagar aktivt behöver du hitta alternativa utlopp för dessa instinkter.

Löpning och vandring i naturen ger både fysisk och mental stimulans. Dunkerstövare är utmärkta vandringskamrater.

Hundträning som rallylydnad kan ge mental stimulans, även om rasen inte är lika tävlingsinriktad som vissa andra raser.

Viktigt att tänka på

• Håll alltid Dunkerstövaren kopplad eller i inhägnat område – deras jaktinstinkt gör dem opålitliga när de får upp ett spår
• Motion i kallt väder är inget problem – de är byggda för det norska klimatet
• Anpassa motionen efter hundens ålder och kondition

Dunkerstövarens korta, täta päls är relativt lättskötsam men kräver viss regelbunden omvårdnad. Den väderavvisande pälsen är anpassad för det skandinaviska klimatet.

Pälsens egenskaper

Pälsen är kort till medellång med tät underull som ger utmärkt isolering mot kyla och fukt. Den karakteristiska blåmarmorerade färgen (blue merle) eller svart med bruna och vita tecken gör varje hund unik.

Borstningsrutin

• Veckovis borstning räcker under normala förhållanden
• Under fällning (vår och höst) kan daglig borstning behövas
• Använd en gummiborste eller kort stickerborste för att ta bort löst hår

Öronskötsell

De hängande öronen kräver särskild uppmärksamhet:

• Kontrollera öronen veckovis för rodnad, lukt eller vaxansamling
• Torka av öronen efter simning eller bad
• Använd öronrengöring anpassad för hund vid behov
• Var uppmärksam på tecken på öroninflammation

Övrig skötsel

• Klipp klorna var 3-4 vecka eller vid behov
• Borsta tänderna regelbundet för god tandhälsa
• Bad endast vid behov, för ofta bad kan torka ut huden
• Kontrollera tassar och trampdynor efter utevistelse i terräng

Dunkerstövaren är intelligent men har den typiska stövarens självständiga natur, vilket kan göra träningen utmanande. De kräver tålamod och konsekvent positiv förstärkning.

Vad gör Dunkerstövare speciella att träna?

• Självständigt tänkande - de är vana att lösa problem på egen hand
• Stark jaktinstinkt - kan göra dem svåra att återkalla
• Matmotiverade - godisbelöningar fungerar ofta bra
• Känsliga - reagerar dåligt på hårda metoder

Grundläggande träning

Inkallning är den viktigaste och svåraste kommandot att lära en stövare. Börja tidigt, öva mycket och ha alltid fantastiska belöningar. Räkna dock aldrig med 100% pålitlighet när hunden är lös i naturen.

Koppelträning är viktigt då de ofta behöver vara kopplade. Träna från valpåldern för en trevlig promenad utan dragning.

Socialisering med andra hundar, människor och miljöer är avgörande under valpperioden.

Aktiviteter de kan utmärka sig i

• Spårning och mantrailing - använder deras naturliga förmågor
• Nosework - ger mental stimulans och är kul för hunden
• Drivande jakt - det de är avlade för

Rasspecifika utmaningar

• Selektiv hörsel när de följer en intressant doft
• Skallbenägenhet som kan vara svår att träna bort helt
• Springbehov som inte alltid är förenligt med lydnadsträning

Att äga en Dunkerstövare innebär en långsiktig ekonomisk förpliktelse. Eftersom rasen är ovanlig utanför Norge kan priserna variera och väntetiden vara längre.

Inköpskostnad

En Dunkerstövare-valp från en seriös uppfödare kostar vanligtvis 15 000 - 25 000 kr. Faktorer som påverkar priset:

• Uppfödarens erfarenhet och hälsotestningar
• Import från Norge kan öka kostnaden
• BAER-testade föräldrar och valpar
• Föräldrarnas jaktmeriter

Notera: Rasen är ovanlig i Sverige och du kan behöva vänta på en valp eller importera från Norge.

Månadskostnader

Årliga och engångskostnader

• Veterinärbesök och vaccinationer: 1 500-2 500 kr
• Avmaskning och parasitskydd: 1 000-1 500 kr
• BAER-test (om ej gjort av uppfödare): 1 500-2 500 kr
• Jaktutrustning (om aktuellt): 2 000-5 000 kr

Livstidskostnad

Med en livslängd på cirka 12 år kan den totala kostnaden för en Dunkerstövare uppskattas till 200 000 - 350 000 kr, inklusive inköp, löpande kostnader och veterinärvård.